Eninläggsbloggen

Kalla det en sub-blogg, kalla det lathet eller kalla det helt enkelt stöld av någon annans medium till omvärlden. I dagens samhälle handlar allting om definition och tolkning. Det finns inga raka linjer om hur allting ska vara. Det är precis så vi vill ha det, liberalt. Men hur liberalt får saker egentligen vara? Definitionen av vad som kan kallas en blogg är troligtvis ganska tydlig, men jag tar inte direkt ställning i frågan då jag inte är speciellt insatt.

Så är en blogg ett medel för att få sina åsikter hörda eller bara ett sätt att få lite självbekräftelse av folk som tar ett minst sagt oroväckande intresse i ens liv? Världen är inte svart och vit, utan är grå i väldigt många nyanser.

Nu tänker jag göra ett antagande och gissa att jag inte håller mig till bloggens "etik" eller "regler" då mitt upplägg eller mål med inlägget skiljer sig från normen. Men vad är reglerna för en blogg? Måste man skriva mer än 1 inlägg? Isåfall, är ingen blogg en "blogg" förens andra inlägget?

Om ni vill får ni gärna dela med er av era definitioner av en blogg, jag har min.


Jag heter Bruce och detta är bloggen som är unik, en gång.

Att sälja en livsstil.

Ibland blir man bara så jävla trött på människor.
Ni vet vad jag menar, det finns flera anledningar till varför man ska störa sig på sitt egna släkte.
Ta bara alla idioter, det kryllar ju av femfemmor, puckon och nazister här i världen..
Ja, nazister kan man räkna in i samtliga av idiotins grupperingar men det ger ju en helt annan klang när man viker ut nazisterna på ett sådant "naket och hårt" sätt.  (Ingen person som kallar sig nazist verkar ju tåla öppen kritik nämligen)
Nazister rör mig inte i ryggen. Enligt mig är deras värderingar helt åt helvete.
Inte minst dom som är nazist med argumentet "Adolf Hitler var ju så jävla fräck".
"Jaha? Varför detta nu då?"
"Näe, men han hade ju så bra syn på världen och hur den skulle styras"
"Jaha (igen) Som vilka då?"
"Näe men Sieg Heil och att man ska döda alla judar..."
Sådana vill man ju verkligen inte tvingas inleda en diskussion med. Jag vill faktiskt inte det, ärligt talat.

Nej, men som sagt. Många idioter där ute.. Folk som våldtar och utnyttjar, som går före i busskön, som slår sina barn, som slår sina föräldrar, som skräpar ner, som kör för fort, som vattnar sina blommor för sällan.
Ni ser ju, man kan hitta något dåligt i allt.
Nu låter det som om jag är jävligt bitter men jag föredrar att säga att jag är lite mer av en realist.

Sen finns det ju även dom personer som utnyttjar sitt övertag.
Nu syftar jag på Micke och jag gör det med en skämtsam jargong.
Det blev ju inte direkt en mjukstart på begärda ämnen och ja, detta är ju då Mickes "fel".

Hans förslag på ämne var "Konsumtionssamhället."

Jag ska inte ljuga för er.
Detta kommer bli svårt. Detta kommer kännas stelt och jävligt men jag ska försöka.
Om man inte ger sig själv, eller låter andra ge sig, utmaningar under livets resa så kommer man ju inte heller utvecklas som person och det har jag för avsikt att göra. Faktiskt.

För er som inte vet vad ett konsumtionssamhälle är så, ja, man kan väl helt enkelt säga att det är just vad vi lever och verkar i just nu.
Vi är en organiserad grupp individer som förbrukar (konsumerar) varor och tjänster i ett högt tempo.
Och vilket land förbrukar mest varor? Vilket land är det största konsumentsamhället? Jo, håll i hatten och hör och häpna för detta kommer nog vara otrooooligt överraskande.
USA äger denna titel. Detta är ett land som konsumerar något fruktansvärt mycket varor och tjänster.
Nu tar jag även något för givet och det är att ni som läser vet vad som menas med "varor och tjänster", för jag har ingen lust att skriva ner flera miljoner olika punkter i stil med fordon, elektronikvaror, matvaror, hotell etc etc etc för att sedan komma med underkategorier och hålla på en halv evighet med egentligen ingenting alls.
Hoppas ni har överseende med detta.

Jag kommer köra på med just USA som exempel och då rätt logiskt, amerikanerna.
USA består av 50 olika delstater och har flera hundra miljoner invånare.
Jämför vi USA med Kina som är uppdelat i provinser om jag inte misstar mig (det gör jag säkert) och Kina har ju över en miljard invånare.
Rent logiskt sätt så tycker man ju då att Kina med sin dryga 1 miljard invånare borde konsumera betydligt fler varor än USA med sina drygt 300 miljoner invånare men så är ju inte fallet.

Vad säger då detta oss?
Ja, amerikaner handlar mer. Tack.
Vad gör detta? Ja, amerikaner äger fler saker. Tack IGEN...

Skämt å sido.
Är vi beroende av materiella ting?
Ja, till en viss del, givetvis.
Vi är ju beroende av att kommunicera med varandra och det har vi ju tack vare mobiltelefoner, telefoni i övrigt och datorer, möjlighet att göra. Och inte lite heller för den delen.
Men är vi beroende av att kommunicera med folk som inte finns i vår närhet för att vi vill eller är det bara av den enkla anledningen att vi kan göra det som vi känner att vi måste göra det?

Scenario:
Blackout på hela planeten jorden - all elektricitet försvinner, inga batterier går att använda, bilar, bussar, båtar, tåg, flyg stannar upp och skapar en kommunikationsblockad.

Vad händer? Stannar jorden upp? Slutar vi att fungera som vi ska?
Förmodligen så skulle detta starta något slags ramaskri världen över om det bara skulle hända, men låt oss säga att vi är förberedda på det.
Vi vet att vid exakt klockan 10:00 den 12 november 2008 så kommer alla kommunikationsvägar vi har att slås ut.
Du kommer inte att kunna ringa din kompis för att fråga hur han/hon mår, du kommer inte kunna starta din dator för att läsa din mail. Som om det skulle spela någon roll, ingen kan ju skicka mail till dig i vilket fall. Men skulle man inse det?

Om vi nu är såpass förberedda - skulle vi inte då klara av det en period?
Nu snackar jag inte någon krita-period här utan snarare ett par dagar, möjligtvis en vecka.
Intressanat tanke när jag tänker efter. Enligt mig själv då, givetvis. Vad ni anser är ju upp till er att avgöra.

Jag hade ju haft svårigheter med datorn. Det känner jag ju direkt, bara när jag skriver detta. Så jag är ju, likt majoriteten av världen, en slav under konsumtionssamhällets gigantiska piskor.

Som sagt, amerikanerna konsumerar mest av alla personer i hela världen.
Gör detta att amerikanerna är lyckligare än resten av världen? Är vi så jävla slaviskt beroende av allt som packas på oss genom reklam och manipulering?
Fostras vi till att vi "behöver" saker som barbie-dockor, tatueringar, halsband eller smink?
Kort sagt, ja.
Ända från den dagen då vi föds så har vi ju blivit påverkade av reklam, mer eller mindre.
Den som hävdar att han/hon kan förbli opåverkad ljuger.
Det finns flera enkla anledningar som stärker det jag säger.
Exempel:
Nämn det första diskmedelmärket du tänker på?
Nämn den första läskedrycken du tänker på?
Nämn det första blöjmärket du tänker på?

Jag garanterar att dom flesta av er svarar:
Yes
Coca-Cola (möjligtvis Fanta, dock samma företag så)
Och sist Pampers.
Varför? Ja, klura på den du.

Vi har tillgång till mer varor och tjänster än någonsin.
Människan har aldrig tidigare varit såhär väl utvecklad inom varken kommunikation eller andra områden utöver det.
Och det fortsätter. It just keeps on coming kan man ju säga.
Vi utvecklas blixtsnabbt, jag är 17 år gammal och ibland känner till och med jag att jag personligen inte hänger med i utvecklingen.

Det känns som om människan köper och producerar bara för att vi kan.
Vi utnyttjar jordens resurser till bristgränsen och långt ifrån allt tar man vara på. Mycket slängs utan att kunna återvinnas.
Vi kanske borde stanna upp, tänka till, på riktigt.
Ja, det har sagts mycket om detta, inte minst i debatterna om växthuseffektena, men det tåls ändå att tänka på.

Tack Micke för att du tog dig tid att komma på ett ämne för mig att fördjupa.
Det finns otroligt mycket mer att beröra i det här ämnet, otroligt stort område, så det finns väldigt mycket att skriva om.
Jag har bara berört en ytterst liten del av helheten men det är iallafall en liten vinkling av det stora hela.
Hoppas det duger.
Om någon känner sig manad så följ Micke´s direktiv och ge mig något att bita i.

Avslutar med ett citat från skaparna av filmen "Surplus".
Surplus är en dokumentärfilm som handlar om just dagens konsumtionssamhälle.

"If the average 30 sec. commercial is supposed to make you BUY, this film will make you THINK every time you enter the store."



Nu ber jag er läsare om hjälp

Jag vet att det finns dom som läser min blogg.
Dels för att jag ibland får kommentarer, ibland för att folk vänder sig till mig och säger att jag skriver bra, ibland för att folk till och med ber mig att uppdatera men det som gör mig absolut säker på att någon läser är att jag har tillgång till en viss statistiskt mätning som visar hur många som besöker min blogg.
Förvisso, den är väl inte direkt jättesmidig och lätt att avläsa men jag tror jag har förstått principen med det hela iallafall.

Men nu tänker jag, som rubriker lyder, be er om hjälp.
Det finns mycket jag kan skriva om men nu söker jag lite mer utmaningar.
Jag har många egna tankar och funderingar men jag har inte alltid orken att sätta mig ner och försöka formulera om dom till lite mer intressant och rolig läsning.

Så, det är er jag vill ha förslag av just nu.
Har du något ämne som du vill se mig beröra och reflektera över genom bloggen så tveka inte att ge mig förslag.
Det kan vara vad fan som helst - vi märker ju helt enkelt vad jag väljer att skriva om, eller hur?

Och inget tjat om att bloggningen handlar om fantasi.
Det är inte min fantasi det är fel på, snarare min ork.
Prövar gärna på att skriva vad NI vill läsa om ett tag.

Yes, det var väl ungefär allt.

Tack på förhand!


RSS 2.0