Du blev någon sorts symbol

Nu är det dags för mig att gå vidare. Det är dags för mig att ta ett steg i rätt riktning i utvecklingen.
Dags att bita i det sura äpplet, inse fakta och helt enkelt bara gilla läget.

Dags att ta farväl av varma kvällar, solnedgångar vid havet, salta bad, sommarflirter, festivaler, isglass och allt vad vattenpipa i de olika städernas parker heter.
Inga mer kalla öl på stranden, inga mer spontanta turer som leder överallt men ändå ingenstans.
Dags att släppa taget om allt detta. För den här gången.

Sommaren är förbi.
För mig betyder det även att euforiska "carpe diem"-moments kommer att bli allt mer sällsynta.
Iallafall för ett tag.

Nu må jag låta hur jävla bitter, cynisk och låg som helst och ni får tycka det för jag kunde inte bry mig mindre.
You go and carpe fucking diem under vinterhalvåret så fortsätter jag med mitt nästintill melankoliska sinnestillstånd.
Jag är egenligen rätt glad av mig. Jag är fortfarande glad men jag ser inte charmen i att stiga upp tidigt på morgonen när man inte vet hurvida man har dragit upp persiennerna eller inte då det inte går att utskilja någon skillnad.
Uppe - nere - nere - uppe?

Hösten är här och precis som varje år så känns det som om hösten är här för att stanna.
Kanske för att den är just det. Ända tills våren tar fart och allting så sakterliga börjar grönska igen.


Det ringer. Tänker för mig själv  att  "jag svarar inte".
Inne på fjärde signalen.
Femte.
Telefonen lyser framför mig och dess monotoma signal upprepas, gång på gång.
Sjätte signalen.
"Okej, telefonjävel. Du vinner, jag tänker trycka på knappen med den gröna luren endast för att ingen annan i den här familjen ids göra det"

"Ja, det är Peter"
I samma ögonblick svarar pappa.
Ödets ironi kanske.
Dock så tyckte min storebror att det var en helgrym idé att snacka tre stycken samtidigt.
Jag höll inte med och la på efter ett halvhjärtat "jag älskar er.. typ.."

Varför jag inte tänkte svara från början?
Jag såg att det just var min bror som ringde.

Så lätt att bli del av allt det svarta här. Denna rundgång av hopplöshet
Det är så riskfritt, det är så elegant.
Att vara cynisk.. Att vara tung blasé.

Kommentarer
Postat av: Linda

Haha gå å lägg dig

2008-10-23 @ 13:05:34
URL: http://lllllinda.blogg.se/
Postat av: mongo

yäääää, du dissar din bror. inte okej

2008-10-23 @ 19:32:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0