"aldrig mer"

Det är dagen efter.
Den där jävla dagen efter, då herr ågren praktiskt taget våldtar dig och du känner att ett nackskott skulle ge dig mer än huvudvärken du lider av.
Du har sovit på en soffa någonstans i mitten av ingenstans.
Den vanliga proceduren har upprepat sig, du har druckit aningen för mycket av den där "oerhört smakfulla drinken" som, förvisso var smakfull, men inte alls god. Du har hamnat i otaliga diskussioner huruvida vem man tycker har utmärkt sig på bästa sätt i presidentvalet och vad man tycker om den svenska kvällspressen.
Saker du egentligen inte bryr dig det minsta om.

Dagen efter som sagt.
Du har vaknat på soffan, fortfarande någonstans i mitten av ingenstans.
Du sätter dig upp, känner hur huvudvärken slår emot dig likt en odör i en parfymbutik.
På vägen mot bussen som ska ta dig hem går du med släpande steg, ofokuserad blick och ruffsigt hår.
Som en uteliggare minus metrotidningen under armen.
Du ställer dig i den alldeles för långa kön som leder dig mot en varm kopp kaffe och en chokladbit.
Det är ju så synd om dig, du har ju "fått för mycket av det goda" som du skämtsamt uttrycker det när någon frågar hur det är med dig en dag som denna.
Åter igen hamnar du i en kö, denna gången är det busskön som gäller.
Du lägger ditt elektroniska busskort på bussens kortläsare, hör det korta pipet som indikerar att allt står rätt till och sedan går du på bussen.
På bussen är det alldeles för mycket folk och det är alldeles för varmt.
I själva fallet är det inte alls mycket folk och temperaturen i bussen är alldeles lagom men i ditt tillstånd har man all rätt att klaga.
Eller har man det?
Egentligen har du väl dig själv att skylla.

"Jag ska aldrig mera dricka"
En sådan jävla klyscha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0