Som ett fönster ut mot världen där världen är en grå betongvägg

Ett fönster på glänt, kall luft som letar sig in i rummet, utanför lyser dygnets sista solstrålar och bäddar in världen i något sorts täcke, något vackert.
Du letar efter någonting att hålla dig fast vid.
Framför dig står det glasflaskor av olika slag, glasflaskor som du har flytt verkligheten tillsammans med.
Kändes det lättare? Blev dina framtida val lättare att hantera? Hittade du något att hålla dig fast vid eller släppte du taget igen? Eller gjorde flaskornas innehåll dig, som så många gånger förr, bara matt, snurrig och trött?
Jag har hört att det finns en väg utan stoppljus. Den leder ingenstans.


Jag sitter med neddragna persienner i ett rum med svarta och vita väggar. Försöker hela tiden få nya intryck, vidga mina vyer och utveckla mitt tänkande bara genom att se mig omkring.
Mitt tankeflöde avbryts ständigt av reklam vars budskap är uppenbart - köp vår produkt och bli som alla andra.

Som alla andra..
Jag vill inte bli som alla andra, jag vill inte vara en plastprodukt.
"Du är unik"
Unik - precis som alla andra?
Det måste vara enklare än så. Eller så kanske det inte kan bli enklare.
Reklamen drar mig ständigt tillbaks till ruta ett men ändå tvingar jag inte mig själv att stänga av.
Varför inte?
Kanske behöver jag kämpa lite, kanske behöver jag känna smaken av förlust, gång på gång.
Detta är ingen blodig förlust, jag förlorar några tankar men det lönar sig förmodligen i det långa loppet.
Det långa loppet har ett samlingsnamn.
Det långa loppet kallas "Livet".
Man får väl se det så. Det långa loppet för mig har nästan precis börjat.

Det gångna livet tar form av en backspegel som du inte ska använda för ofta.

Kommentarer
Postat av: Anonym

I det långa loppet kan du inte bli unik på det sättet, då alla vill vara unika.

Är det inte unikare att vilja vara som alla andra?

Nej nu fick min hjärna spelet. Gosh.

2009-02-11 @ 20:27:49
Postat av: Peter

Allt blir vad man gör det till, eller hur?

2009-02-12 @ 10:40:04
URL: http://petsyh.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0