Jag är mannen som tog Sveriges oskuld

Ätit isglass mitt i vintern, åkt spårvagn åt fel håll, tagit fel buss med flit, lyssnat på musik i timmar, druckit vin och filosoferat en hel sommarnatt, njutit i flera benämnelser, skrattat åt livet, åkt bil, hoppat studsmatta, druckit kolsyrad mjölk, skrattat när jag har gått ensam på en gata på väg mot ingenstans, kört mot rött, kramats, gjort snöänglar, åkt snowboard, skickat sms, målat hus, solat, ramlat omkull, varit full för kärlekens skull, rökt vattenpipa, sett in i solen, badat i kattegatt, brutit en tånagel, älskat flipflop, hållt mig vaken bara för att få se någon somna, köpt något väldigt onödigt, haft en hemlighet för mig själv, haft ångest, gråtit, kastat sten i glashus, gått utan att veta vart jag skulle, pratat bort en hel natt med någon, tänt ljus, förlorat någon, älskat någon, föraktat någon, sett ljuset i tunneln flera gånger om, varit rädd, fryst om fötterna, åkt skidor, haft på mig hot-pants, tagit alvedon, försökt att lära mig något men misslyckats, målat hela världen i den färg jag velat, varit på konserter, balanserat på en stol, hatat något, varit den schyssta killen, gett någon en chans, känt att det är bättre att försöka och misslyckas än att inte försöka alls, druckit mjölk, varit i slagsmål, köpt en nyckel, varit kär, varit trasig, dammsugit, lagat något, köpt lustgas, hoppat fram på mölndalsvägen, skrivit, tänkt, raderat något, krossat glas, bitit på naglarna, kysst någon, snubblat, gått balansgång, varit i borås, köpt cd-skivor, klippt ut något ur en tidning, tappat bort något, hittat en tändare, diskat, legat på en sommaräng, sprungit tills jag fått blodsmak i munnen, sett en stjärna falla, drömt mig bort till månen, gjort en kullerbytta, spelat fotboll i sommargräset, gått barfota i gruset, fotograferat, haft feber, läst böcker, druckit juice, bytt en glödlampa, halkat på isen, kramats med ensamheten, varit i hemligheten, tyckt att världen har varit hopplös, tyckt om när någon tagit på mig, druckit slush, älskat mina vänner, varit den enda, sett ett lokomotiv, räddat livet på en katt, spolat ner en hamster i toaletten, funderat, varit nöjd, skrivit dikter, ljugit, spottat på min egna spegelbild, färgat håret, petat någon i näsan, ätit jordgubbar med grädde, gillat rosa, blandat oboy, snurrat runt, runt, runt, framkallat en film, haft sex med någon, sett på tv, hört ett avlägset skratt, sett någon le, varit på toaletten, duschat, förändrats, varit hopplöst förlorad, trampat på häftstift, sett någon med kläderna ut och in, färgat en t-shirt, klottrat, köpt hörlurar, varit en moppepojke, sett någon gråta, åkt flera tusen mil, sett en soluppgång, kastat macka, brutit tystnaden, sett en spegelblank sjö, blivit arresterad, varit förbannad, smakat på ett regn, plockat svamp, varit förundrad, krossat någons hjärta, hatat min hemort, älskat att bli ett med en annan stad, snusat, haft solglasögon en kall vinterdag, öppnat något, grillat, slitit mig i håret, masserat någon, haft kuddkrig, styrketränat, varit i småland, blivit sexuellt trakasserad, sett en riktigt dåligt film, inte vågat säga ifrån, pratat om evighet, svettats, trott på något, vibbat någon, gjort saker mot min vilja, haft insikt, limmat något, känt tomhet, köpt glidmedel, älskat i ett sommarregn, varit kär i kärleken, tagit hål i öronen, haft någon i knät, sett natten falla och skrivit en jävligt lång text om allting men ingenting på samma gång.


Jag är mannen som tog Sveriges oskuld.
Jag är han som tror att alla kan känna igen sig i min blogg, bara man tar sig tid.
Han som skriver om livet - oavsett om ni ser det eller ej.
Ibland ser man inte det mest uppenbara - ibland blundar man för verkligheten.

Det finns väldigt många personer som kastar sten i glashus.
Där glashuset är deras liv och stenarna är allt man inte kan hantera.
Du kastar hårdare, du kastar åt alla håll och kanter, febrilt, krampaktigt.
Det gift du lägger ut - du äter det själv, det skadar bara dig.
Ibland, alldeles för ofta, blundar folk för verkligheten.

Jag har även kommit på mig själv med att ha börjat skriva mer diktrelaterade texter, jag har även slitit mig loss från mina egna litterära förebilder och på något sätt lämnat boet och det lyser igenom i det jag skriver.
Mina första egna vingslag kommer att bli ett helvete.
Sjukhusvita miljöer har bytts ut mot rött tegel och budskap som ingen förstår sig på.
När en kyss är hela världen och när två världar krockar.
När ens fötter fryser och man ingenting förstår - mer än det uppenbara.

Jag
är mannen som tog Sveriges oskuld.

Sjukhusvita miljöer

Sjukhusvita miljöer.
Upp och nedvända affischer lika målande som pennor utan bläck.
Nödutgångsskyltar, balanserande stolar, skrivande kamrater och tavlor utan tal.
Något så diffust men budskapet är självklart.
Där orden inte räcker till, där finns du, och bland sjukhusvita miljöer där finns jag.
Det som händer dig och mig är dröm och verklighet, jag förstår äntligen vad jag vill.
Upp och nedvända affisher utan budskap, lika målande som pennor utan bläck - inte alls.
Måla hela världen, det blir vad man gör det till.
Vår tid är nu - tiden kommer aldrig att stå still.
Alla små saker spelar roll, utan små saker vore jag ingenting.
Jag älskar när orden inte riktigt räcker till.
Sjukhusvita miljöer har aldrig varit såhär färgglada.
Pennor utan bläck har aldrig varit såhär målande.
Jag har aldrig mått såhär bra.
Jag har aldrig vetat vad jag vill, förrän nu, i sjukhusvita miljöer.


Detta var min mattelektion.

Perfektion

Alla människor söker perfektion till en viss gräns.
Säger ni emot mig?

Hade en konversation med en vän tidigare idag och vi kom ganska snabbt in på ämnet som vi kan kalla "kärlek, relationer och val av olika slag" om jag nu ska behöva kategorisera.
Majoriteten av samtalet var fokuserat på hennes vänners åsikter om hurvida hon inte nöjer sig med de killar som svansar efter henne i nuläget.
"Du blir aldrig nöjd!"
"Du kommer aldrig hitta någon, du har för höga krav!"
Vem har inte fått sig en känga av de där orden i någon slags skepnad?
Förmodligen väldigt, väldigt många. Men på vilka grunder?
Är det fel att ha krav på vem man vill ingå i ett förhållande med?
Jag menar.. Vem vill egentligen vara tillsammans med någon som ser ut som Brad Pitt men samtidigt beter sig som Hannibal Lector i en salladsbar?
Allting är väldigt relativt. Man sätter inte orimliga krav, man ser bortom eventuella skavanker om det verkligen klickar med någon.
Det är detta jag menar med att alla söker perfektion till en viss gräns.
Jag hade förövrigt inte tackat nej till Brad Pitt i sig men om han samtidigt skulle bete sig som en galen kannibal på försöksdiet.. tjaa, man kan väl säga som så att det skulle avskräcka mig rätt rejält.

Allting är relativt.
Alla söker perfektion till en viss gräns.
Säger ni fortfarande emot mig?

Gråzon och mig själv som hinder.

Precis tills nästan exakt nu hade jag hela texten framför mig, jag hade en vision om hur texten skulle se ut när jag var färdig, vad den skulle handla om och vad dess poäng skulle vara.
Så distinkt och så självklar så att man skulle kunna tro att jag hade filat på texten ända sen jag var en liten parvel.

På en sekund förändrades allt, den distinkta självklarheten byttes ut mot ett diffust ångestskrik och min vision bara försvann som när en sten bryter tystnaden genom att kastas emot en glasfasad, som när man låter en bit papper ta eld och långsamt brinna upp, som när man.. Ja, ni förstår poängen..
Den röda tråden har jag inte bara tappat, jag har lyckats elda upp den och nu sitter jag här igen utan direktiv, precis som vanligt. Jag har klarat det förr så vad talar emot mig just nu? Inget, förutom mig själv.
För samtidigt som jag själv är min egen nyckel till framgång så är jag även låssmeden som kan byta ut låsen på dörrarna så att jag inte kommer vidare. Mitt största hinder är mig själv.
En svindlande tanke men insikt är viktigt. Jag är den enda som kan hindra mig från att skriva.


Det nya året, år tvåtusenjävlanio, är härmed 18 dagar, 22 timmar och 22 minuter gammalt.
Majoriteten av er som läser har säkerligen redan brutit era nyårslöften som ni panikartat utbrister strax innan tolvslaget bara för att "man måste ju lova något..."
Rensa ut allt gammalt och ta in allt nytt. Dina gamla misstag är borta, glömda, förlåtna och nu finns det åter igen plats för nya misstag. En sådan sliskig klyscha. Gotta love it.
Jag lovade vissa saker, dock så lovade jag bara mig själv och indirekt till någon annan.
"Jag lovar att sluta röka" vore ju alldeles för lätt då jag faktiskt inte röker. Då hade det ju inte varit någon utmaning, men jag ska nog överväga det hela till nästa år. Tiden går ju så fort nuförtiden - känns som om det var igår jag satt och grät över att min syster fick paket och inte jag. Födelsedag? Snicksnack, inga privilegier här inte.
Snart blir jag 18 år gammal och ja, jag ska erkänna, jag har börjat få en släng av min ena storebrors åldersnoja. Det är sorgligt men ändock den nakna sanningen.
När jag fyllde femton kände jag att "Ja, lika lång tid igen så är jag 30."
Nu har det gått tre år till och, fan, jag blir ju snart 30..
Hur kommer livet se ut då? Är det familj, villa, radhus, bil, solsemestrar och trevliga svärföräldrar eller är det en sunkig etta i hammarkullen med tant Agda och "Hasch-Tomas" som grannar? Detta återstår ju att se, jag blundar och kastar tärningen. 7 steg framåt, inkasserar 4.000 kronor då jag passerar gå.
Tänk om livet vore som monopol med lillebrorsan, vad lätt allting hade varit då. Ge grabben Centrum och Norrmalmstorg så är ju han lika nöjd som en sockerberoende i en godisfabrik.
Jag är en jävel på monopol, jag är en jävel på kärlek och jag är en jävel på att leva livet.

På tal om livet.
Har ni någonsin tänkt på hur små saker kan komma till att ha ett viktigt finger med i spelet?
Om man tar sig tid att fördjupa sig i helheten så inser man ganska snabbt att det är väldigt små marginaler som spelar en väldigt stor roll i livets lotteri.
För tänk om du inte hade gråtit den där sommardagen i Göteborg?
Kan du tänka dig att inte tänka som andra?

Vissa säger att jag tänker för mycket, vissa förstår nog inte ens vad det är jag tänker på när jag skriver.
Jag låter det vara upp till varje individ, jag står någonstans mellan de båda klungorna.
Jag är han som egentligen inte bryr sig, jag är han som skriver för att han vill och för att han kan.
Som jag sa tidigare. Jag är mitt enda hinder.
Jag är den gråa zonen.

Ibland förstår inte ens metro det uppenbara..

Inga ord behövs.



För att dom knarkar.. Kanske?

Ibland ser man kanske inte det mest uppenbara fastän det hoppar i ren eufori mitt framför ögonen på en..

RSS 2.0