Tårgasagråt


Ett ständigt ordtrolleri.
En aldrig sinande ström av massmediehysteri.
Trött på aftonbladet och ett evigt hyckleri.

Jag läser ofta nyheter på Internet. Ofta som i flera gånger om dagen.
Så ofta att jag läser samma nyheter om och om igen så att de till slut inte ens är nyheter längre.
Jag börjar på Svenska Dagbladets hemsida.
När jag har skummat alternativt läst igenom deras huvudartiklar så strösurfar jag mig vidare till Djävulens journalistkår på Aftonbladet.
Man blir inte ens förvånad längre när man ser deras rubriker.
Det som förvånar mig är däremot att folk inte upphör att förvånas.
Majoriteten av vårat moderniserade samhälle borde väl vid det här laget ha insett att Aftonbladets anställda är ett gäng discobowlande, mediokra amfetaminjunkies?
Jag har förvisso insett dessa och ändock så sitter jag där, dag efter dag och känner hur hopplösheten trycker ner mina axlar mer och mer för varje gång.

Det som jag bra gärna skulle vilja ha reda på är dock hur de som tvingas skriva all den här skiten resonerar?
Om man inte tröttnade på Anna Anka redan, ungefär, första gången man såg henne så borde man väl åtminstone ha gjort det nu?
Och ändock har hon minst en rubrik i veckan.
Hennes storhetstid verkar dock vara över. Förut hade hon ju ett snitt på "fem artiklar för många".
Om dagen.
Hur kul kan de ha på personalfesterna egentligen?

Jag är så trött på prinsessan Madeleine och hennes pojkväns påstådda otrohetsaffärer.
Och det här kungliga bröllopet ska vi inte ens prata om.
Hur roligt liv har kungafamiljen? Ärligt talat.
Det verkar inte särskilt livat, om ni frågar mig.
Jag menar - Jonas har varit otrogen. Eller ja. Han är väl, ur ett juridiskt perspektiv, oskyldig tills motsatsen bevisas.
Sen så ska ju tydligen Molly Sandén uppträda på bröllopet.
Och som om det inte vore nog med tragik redan där så har någon låtit upprätta en digital timer som räknar ner dagarna, minuterna och sekunderna innan det är dags för bröllop.

Jag börjar bli mentalt sjuk och det är Aftonbladets fel.
"Men sluta surfa in på deras hemsida då. Det är inte svårare än så".
Det hade jag förvisso kunnat göra.
Men hur hade jag då kunnat vidarebefodra den här dyngan till er genom bloggen?
Och sen spelar det ingen roll om jag bestämmer mig för att påbörja total avhållsamhet emot just Aftonbladet då deras löpsedlar praktiskt taget syns överallt.
Ibland drömmer jag till och med mardrömmar om dem.
Då vaknar jag gråtandes.

Nästa gång jag sitter med Aftonbladet i handen så kommer jag ha pistolen skjutberedd bredvid.
För att skjuta genom tidningen.
Givetvis.


Plötsligt händer det.
Och ibland vill man att det ska vara någon annans hand.
Ibland är ibland mest hela tiden.
Ibland är det nästan inte alls.
Inget har något värde här, men allt har sitt pris.


Freddie Mercury – Living On My Own (Radio Mix)
Green Day – Macy's Day Parade
Liquido – Agree To Stay

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0