Ursäktsretorik för att man inte är framgångsrik


Ibland måste man kasta sig ut för stupet även fast man är rädd för var man hamnar.
Eller rädd för att det ska göra ont.
Det gör förmodligen skitont.
Men vad bra. Nu har någon annan redan konstaterat det uppenbara faktumet att smärtan är given.
Då slipper ju ni pröva, menar jag.

För varför ska man testa saker? För att det finns en risk att man gör bort sig?
Det vill man ju inte. Tydligen.




Det första vårtecknet.  Nya solglasögon.



Om jag lever som jag lär?
Nej, jag lär som jag lever.
Lev först, lär sen, lev igen.
Det är inte något jag lär, jag säger det på känn.


Kommentarer
Postat av: Patricia

Nu har jag läst din blogg peter! ;)

2010-04-13 @ 21:42:56
Postat av: Stråle

<3

2010-04-15 @ 14:27:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0