Tävlingar har bara förlorare




En ständig känsla av rastlöshet sluter sig runt mig likt en mussla runt den dyrbaraste av pärlor.
Jag vill nog egentligen inte göra något men samtidigt så känns det som om jag skulle behöva göra det.
Och då har jag ändå flängt runt mer eller mindre hela den här helgen.

Det var ju Valborg.
Ytterligare en utav alla helgdagar som det verkar som att man ska fira, även fast man inte riktigt fattar varför.
Jag läste på om detta nyss - om man nu kan kalla snabbskummning på Wikipedia för att läsa på.
Jag blev lite klokare. Men jag tänker låtsas att jag inte blev det och därför bara kalla den här "helgdagen" för ytterligare en i raden av det vi kallar för slentriansupande.

Efter Valborg så blev det lördag. Men det kändes som en söndag. Och kunde lika gärna ha varit onsdag.
Idag är det söndag men den känns, konstigt nog, inte alls som en lördag.
Det finns alltid något man kan ha ångest för.
Du skulle nog till och med kunna ha ångest för att du just inte har ångest.
Paradoxalt kan tyckas men vem orkar bry sig om det nu när oppositionen vill höja bensinskatten.



I mitt utkast på mobilen står det bland annat raderna 'Det välbekanta ljudet av nycklar som slår i asfalten'.
Det var väl tänkt att bli något men det verkar som om det kom av sig.
Som så mycket annat som också verkar göra just det.
Det är inte roligt att spela med någon som använder regler som bara passar den själv.
Ibland är det inte kul att spela alls.
I en tävling finns det bara förlorare ändå.


Ebba Grön – Die Mauer
Simon & Garfunkel – Mrs. Robinson
Manfred Mann – Do Wah Diddy Diddy
Joshua Radin – Closer


Som det förälskade paret på första parkett


Kan man checka ut om man aldrig ens checkade in?


RSS 2.0